Betraktelse: Lovsång
Lovsång handlar inte bara om sång och musik. Att brista ut i sång inför Guds storhet, är ett av flera uttryckssätt för ett hjärta som mött Jesu kärlek. Hela vårt liv ska vara en lovsång till Gud och ibland kan man använda musik till den lovsången! De trettio minuter då vi lovsjunger med sång och musik under söndagens gudstjänst, är bara en liten del av en hel vecka då vi lovsjunger Gud med hela vårt liv!
David har skrivit många psalmer med musik, men han lovprisar även Gud utan musik. I texten från 1 Krön 29 utbrister David i lovprisning. Bakgrunden är en insamling till bygget av templet. Folket har först och främst gett sig själva och sina hjärtan till Herren, se 1 Krön 29:5. Man har sedan frikostigt gett av sina medel till bygget. Utöver den stora gåva David redan har gett tillkommer nu 168 ton guld, 337 ton silver, 606 ton brons, och 3365 ton järn, se 28:7. Överväldigad av folkets hängivenhet till Herren och deras generösa gåvor prisade David Herren. David hade förstått nyckeln till lovsången – tacksamhet: ”Från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand!” (se, vers 14)
I evangelietexten från Luk 17 har Jesus lämnat Kapernaum och är på väg till Jerusalem för att bli upptagen till himlen (se Luk 9:51). Han går inte raka vägen dit utan rör sig i området kring Judéen. I en gränsby mellan Samarien och Galiléen möter han tio spetälska män. När de ser Jesus ropar de: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss”. Jesus svarar "Gå och visa er för prästerna." Detta var det normala sättet att bekräfta att ett helande hade ägt rum, se 3 Mos 13:2-3. Medan de var på väg dit blev de rena. Den grekiska verbformen för "blev de rena" är i första aorist aktiv indikativ. Det beskriver en händelse som skett i det förflutna, till skillnad från en pågående process, dvs. när de tog ett steg i tro och började gå blev de helade på en gång!
När en av dem såg att han hade blivit botad återvände han, antagligen på en gång, innan de kom fram till prästerna och prisade Gud högt och föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus vänder sig sedan till lärjungarna och frågar dem: ”Var det bara den här främlingen som vände tillbaka för att ge Gud ära?” Han säger sedan till mannen som blivit ren: "Res dig upp och gå, din tro har frälst dig." Medan de andra nio blev helade fick denne samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.
Psalm 147 börjar så här ”Halleluja! Det är gott att lovsjunga vår Gud. Sådan lovsång är LJUVLIG OCH SKÖN.” Norska bibeln 2011 översätter: ”Halleluja! Det er godt å spille for vår Gud, det er herlig, det er RETT å synge lovsang.” Det hebreiska ordet ”naweh” beskriver något som är skönt och vackert men också något som är rätt, lämpligt och passande. Översättningarna skiljer sig åt här då man valt olika nyanser av detta hebreiska ord, "skön" (B2000) - "rett" (Norska), och båda har rätt! Läser vi flera översättningar kan vi se mer av fullheten i Guds Ord.
När psalmen skrevs, för tre tusen år sedan, var det enda lämpliga och passande att lovprisa Gud. När de spetälska männen blev helade, var det enda rätta att tacka Jesus. Även idag oavsett yttre omständigheter i världen och våra liv, är det också härligt och helt rätt – lämpligt, det enda passande - att lyfta vår blick och lovsjunga vår Herre och Mästare Jesus!
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
