Betraktelse: Tro och liv

Vår tro och vårt liv hör oskiljaktigt ihop! Vår tro formar våra beslut, och summan av alla de beslut vi tar blir till sist vårt liv. Utan en tro på framtiden och uppenbarelse om Guds Ord finns det ingen anledning att se framåt, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar som Ords 29:18 beskriver det. Har man däremot en levande tro på Jesus finns det anledning att verka i den här världen, och tron blir till en praktisk kristendom som genomsyrar allt vi gör!

Profeten Amos tar ofta upp sociala orättvisor och tomma yttre religiösa riter. Söndagens text innehåller en allvarlig varning där han förmedlar hur Gud ser på religiöst hyckleri: ”Jag hatar, jag avskyr era högtider.” De två verben förstärker varandra och beskriver Guds avsky för skenheliga religiösa yttringar. Det som i 3 Mos 23:2 kallas: "mina högtider", har nu blivit: "era högtider". I vers 25 kommer en vers som fångar läsarens uppmärksamhet. Mönstret bryts till att bli ett kiastiskt mönster, där första och sista delen hör ihop och i mitten står två ord som är centrala: "rätt och rättfärdighet". En ordagrann översättning från hebreiskan skulle kunna vara:

”Men låt det välla fram som vatten:
rätt och
rättfärdighet,
som en outsinlig ström.”

Detta är Guds önskan. I söndagens text från Rom 7:14-25 konstaterar Paulus att mänsklig viljestyrka inte räcker för att leva så. Paulus tar upp konflikten mellan den syndiga naturen och det nya livet. Paulus byter från dåtid till presens. Han använder pronomen "jag, mig, mitt" över fyrtio gånger i vers 9-25. I egen kraft går det inte att vinna över synden. Det går att tolka texten som Paulus beskriver livet före omvändelsen då han försökte leva efter lagen, eller kampen även efter omvändelsen. Troligt är att det beskriver helgelseprocessen som varje kristen genomgår. Utan Guds Ande är den kristne som ett andligt spädbarn, se 1 Kor 3:1. I kapitel 8 kommer lösningen - ett liv i Kristus fylld av Anden!

När Jesus undervisar i templet bara några dagar innan den sista påsken då han korsfästs frågar det religiösa ledarskapet honom: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?” (Matt 21:23)

De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut de som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt - Jesus gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle leda till att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar. Jesus ger en motfråga som de inte vill svara på, sedan berättar han tre liknelser.

I söndagens text är den första av dessa. Den handlar om en man som har två söner. Han ber dem att arbeta i hans vingård. Den förste svarade ”Jag vill inte”, men ångrar sig och kommer och arbetar. Den andre svarade ”Ja, herre”, men gick inte.

Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. Istället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter