logo
Öppna i ny flik
Läs mer om högtiden

Datum:
2025-09-21

Betraktelse: Enheten i Kristus

Den sista delen i söndagens tema ”i Kristus” är nyckeln för sann enhet. En av fallgroparna för enhet är att se mer på människor än på Jesus. Just detta sker i söndagens evangelietext från Lukas 22 där de tolv lärjungarna – mitt under den sista måltiden, bara en dag från Jesu kors – börjar diskutera vem av dem som är störst. Två verser tidigare hade Jesus sagt: ”den som förråder mig har sin hand här på bordet med mig.” De hade alla sin hand på bordet, vems hand var det? Snart har man vänt på frågan och undrar vem som är störst bland dem, och den minst trolige att förråda Jesus.

Jesus tar till orda och säger att det är milsvid skillnad mellan en ledare i församlingen och världens styre. Den störste bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren och ha en tjänares hjärta.

Tidigare hade Jakob och Johannes mor begärt att hennes söner skulle sitta bredvid Jesus i hans rike, se Matt 20:20f. Johannes var den yngste av lärjungarna och kanske diskuterades hans namn. Det är troligt att Simon Petrus, den äldste lärjungen, var en av dem som höjde sin röst i grälet eftersom Jesus vänder sig till honom personligen direkt efter att han talat till alla lärjungarna, se vers 31.

Det finns två centrala grekiska ord som används om församlingen. Ett är ”ecclesia” som handlar om församlingens struktur. Det andra är ”koinonia” som har att göra med relationerna mellan de troende.

Både ecclesia och koinonia behövs, men koinonia - gemenskapen och andens enhet är den primära. Församlingen är tänkt att vara som en familj, inte bara en organisation. Vi behöver strukturer, men den ordning som ges för den lokala församlingen är också den mest enkla tänkbara – äldste och diakoner, det var allt! Kraften och livet i församlingen är dess koinonia (enheten i Kristus), inte dess ecclesia (struktur)!

Församlingen liknas ofta vid en kropp. Ibland kan man höra kommentarer att man älskar Gud, men har svårt för församlingen. Det är lätt att bli sårad när en kristen broder eller syster som faktiskt borde veta bättre beter sig illa. Det är dock omöjligt att vara förenad med huvudet (Kristus) utan att vara förenad med hans kropp. Jesu undervisning i Matteus 18 om att reda ut konflikter, söka förlåtelse och upprätta varandra är grundläggande och så viktig. En kroppsdel som inte sitter ihop med kroppen dör snart då inte blodet pulserar och ger liv.

I söndagens text från Filipperbrevet skriver Paulus uppmuntrande om enheten i Kristus. Han är själv fängslad i Rom, men skriver i verserna innan kapitel två att trots lidanden kan ni stå fasta i samma ande och samma sinne. (Fil 1:27-30). Sedan följer fyra ”om” söndagens episteltext som böjar i kapitel 2. I grekiskan beskriver detta ett villkor som redan är uppfyllt, och kan översättas med ”eftersom”. Vers 1-2 kan därför översättas:

Om nu Kristi hjälp, kärlek, gemenskap och medlidande finns hos er - vilket jag vet att de gör. Gör då min glädje fullkomlig genom att vara eniga, ha samma osjälviska kärlek, var förenade i hjärta till hjärta, var ett i sinnet.

I vers 3 kommer stegen för att uppnå den här sanna enheten:
• Gör inget utifrån själviska motiv eller fåfänglig ära, var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
• Se inte bara på ert eget bästa, utan tänk även på andras behov.
• Ha samma attityd (ödmjuka sinnelag) som Kristus Jesus. [Låt honom bli ert exempel.]



Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter