Betraktelse: Döden och livet

David ber i Psalm 39:5 "Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut, och att det finns en gräns för mina dagars mått, så att jag inser hur förgänglig jag är."

I helgens text från evangelierna vandrar Jesus, hans lärjungar och en stor skara människor ner från Kapernaum vid Galileiska sjön till staden Nain i södra Galileen (se Luk 7:11).

Bilden till det här inlägget är tagen framför den moderna arabiska staden Nain. Det var här som Jesus närmade sig staden för 2000 år sedan, längs med vägen som hade ungefär samma sträckning då som nu. Eftersom det finns modern bebyggelse är det en av många bibliska platser som bara har blivit sparsamt utgrävd av arkeologer.

Det är hit som Jesus och ett stort följe kommer. Nyligen har en officers tjänare som var svårt sjuk blivit helad i Kapernaum, och det ligger en förväntan i luften på vad Jesus ska göra härnäst.

På den smala vägen upp mot Nain möts man av ett sorgetåg. Kontrasten kan inte bli större, en jublande skara i ett glädjetåg möter en hel stad i sorg på väg till gravplatsen strax utanför staden. En änkas ende son har dött och ska begravas. Mötet sker på den smala vägen just utanför stadsporten och man passerar nära varandra. Jesus känner medlidande med kvinnan (v13) och stoppar begravningsprocessionen. Han talar till den unge mannen i en kort bön och han återfår livet. Det blir nu två saliga folkskaror som förenas i glädje över vad Jesus gjort!

Vad är det som är speciellt med just Nain? Bara ett par kilometer härifrån på andra sidan berget låg staden Shunem. Det var här som Elisa hade uppväckt en familjs enda son nästan 900 år tidigare (se 2 Kung 4:35). Säkerligen hade den berättelsen funnits med i stadens meritlista över saker man var stolt över - ”Här i vårt område verkade profeten Elisa!” Det kan vara anledningen att folket brister ut i formuleringen "En stor profet har uppstått bland oss" (v16).

Det är om den Jesus, den stora profeten, som Jesaja (25:8) säger: "Han skall för alltid göra döden om intet." På korset såg Jesus på oss i barmhärtighet, han dog och tog straffet i vårt ställe. Där lät han sig bli slagen av döden för att som segrare och dödens överman kunna stå upp igen på tredje dagen.

Döden är det enda vi med säkerhet vet att vi kommer att möta en dag. Vi har inte löfte om ens ett andetag till, men när vi lägger vårt liv i Jesu hand kan vi vara trygga redan här i jordelivet och evigheten.

"Jesus har brutit dödens makt och genom tron på honom får vi evigt liv. Detta är det glada budskapet." (2 Tim 1:10 NLB).

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter