logo
Öppna i ny flik
Läs mer om högtiden

Datum:
2025-06-29

Betraktelse: Kallelsen till Guds rike

Bilden är tagen i Jordandalen. I bakgrunden skymtar staden Jeriko och bergen som leder upp mot Jerusalem. Det är här i dessa trakter, på östra sidan om Jordanfloden vid Betania, som Johannes döparen håller till, se Joh 1:28.

I helgens text från Joh 1:35-46 får vi följa hur två av Johannes döparens lärjungar möter Jesus för första gången. De längtade efter renhet och mer av Gud och var anhängare till Johannes döparen och fanns med i väckelserörelsen nere vid Jordan.

Den ene lärjungen var Andreas medan den andre inte nämns vid namn. Bibelforskare är överens om att det med största sannolikhet är evangeliets författare, Johannes själv, som ödmjukt inkluderar sig själv utan att nämna sitt namn. Han identifierar sig med fraser som t.ex. "en annan lärjunge" eller "den lärjunge som Jesus älskade".

Det är vid Jordanfloden de träffar Jesus för första gången och börjar fundera på det här med Messias och Guds rike. Andreas hämtar genast sin bror Simon som han för till Jesus, som ger honom ett nytt namn - Petrus.

Det kommer fortfarande att dröja några månader innan dessa unga män tar steget fullt ut och går in i heltidstjänst för Jesus och säger ja till kallelsen till Guds rike. Det sker vid Genesarets sjö i Galileen, se Matt 4:18.

I texten från Rom 8 finns en välkänd fras från Paulus som ofta citeras fel. Han säger INTE att ”allt samverkar till det bästa”. I så fall skulle Gud stå bakom all ondska i världen, osv.

Vad han säger är att allt samverkar till det bästa för dem som:
1) älskar Gud och
2) är kallade efter hans syften.

Förutsättningen för att allt som sker ska verka till det bästa är att man älskar Gud, har gensvarat på hans kallelse och lever i hans vilja.

Sedan fortsätter han att säga att dem han förutbestämt [att de skulle ta emot Jesus och formas efter hans avbild], har han även kallat. Är det så att Gud har förutbestämt allt eller har människan en fri vilja? Bibeln talar ofta i kontraster, några exempel är tro/gärning och nåd/sanning. Om vi bara betonar den ena sidan hamnar vi snett, medan sanningen ofta finns i en balans mellan två begrepp.

Gud är allvetande - han vet på förhand vilka som tar emot frälsningen, se Ef 1:4. Bibeln visar även att det är vissa saker Gud inte vet, i Jeremia står det två gånger att han inte visste att människor skulle offra barn till avgudar, se Jer 19:5 och 32:35. Det finns alltså saker som Gud inte förutsett skulle ske.

Kan det vara så att Gud har möjlighet veta allt som sker, men väljer att inte göra det i varje situation? I Rom 16:19 står det att vi ska tänka på det som är gott och inte det onda. Anledningen till det uttalandet är att Gud gör det, och därför vill att vi ska göra likadant. När Gud verkar förvånad över att Adam och Eva hade ätit av det förbjudna trädet så var det för att han verkligen var det, se 1 Mos 3:11.

I texten från 5 Mos 7:6-9 läser vi hur Mose påminner en ny generation som är på väg att gå över Jordanfloden att Gud har utvalt dem, inte på grund av att israeliterna var större än andra folk, snarare tvärt om. Anledningen är Herrens kärlek hans trofasthet. Läser vi vidare ser vi hur detta utväljande också hör ihop med hur folket gensvarar på kallelsen. Redan i nästa verser (10-11) är det tydligt att Guds utväljande hör ihop med den fria viljan att välja Guds väg och lyda honom!


Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter