Betraktelse: Livets källa
Söndagens tema är livets källa. Jesus är livets källa, han är livets ursprung och det är genom honom allt existerar.
I 1 Mos 2:7 står det att Gud andades livsande och människan blev en levande varelse. Det hebreiska ordet för liv som används två gånger här är hebreiska "chayyim". Det är intressant att detta ord är plural men böjs som singular, precis som orden för vatten, himmel och ansikte. I detta ligger att ordet inte kan rymmas i singular. Vattnet förändras, himlen ser olika ut och ansiktet är inte statiskt med bara en form. På samma sätt är det med livet, det har olika skiften och skeende.
I texten från Johannes 2 läser vi om hur Jesus förvandlar vatten till vin. Bibeln har många nivåer och djup och i Johannes evangeliet är det extra tydligt. I sista versen avslutar han sitt evangelium med följande ord: ”Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas” (Joh 21:25).
Lärjungen Johannes hade personligen varit med Jesus under tre år. Han hade sett tusentals helanden. Utöver alla människor han personligen såg bli berörda av Jesus, hade han säkert också i efterhand hört otaliga vittnesbörd om hur Jesus förvandlade människors liv.
I detta rika urval väljer han, med den Helige Andes hjälp, ut sju händelser. Johannes använder medvetet inte orden ”under” eller ”kraftgärning” utan det grekiska ordet ”semeion”. Detta ord fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig och översätts "tecken".
Om du frågar mig en fråga och jag svarar med att ge tummen upp, skulle du inte börja analysera varför jag har tummen riktad uppåt och fyra fingrar böjda bakåt – istället är det tolkningen av ”tecknet” som är det viktiga – att jag svarade ja på din fråga!
Det första tecknet Johannes väljer att ta med är hur Jesus förvandlar vatten till vin (Joh 2).
Ibland fastnar diskussionen på alkoholhalten på vinet. Självklart är Kana är en verklig plats, och vinundret var en verklig händelse, men genom att använda ordet "tecken", vill Johannes peka på symboliken i denna handling.
Några observationer:
● Det finns en tydlig parallell till det första tecknet Mose gör, som är att förvandla vatten till blod, se 2 Mos 7:20. Det är stor symbolisk skillnad mellan blod och vin. Mose kom med lagen och blodsoffren, medan vin är en symbol på glädje. Det första tecknet belyser att evangeliet, som just betyder ”det glada budskapet”, är ett glädjens budskap.
● Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är mänskligt, ofullkomligt och ofullbordat. Jesus förvandlar den ofullkomliga lagen till fulländad nåd!
● Texten säger att varje stenkruka rymde ”två till tre bat-mått”, vilket motsvarar omkring hundra liter. Den totala mängden sexhundra liter är mycket även för en stor fest, vilket speglar Guds överflödande karaktär.
● Bröllopsvärden, som kan symbolisera de laglärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut. Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor - de i världens ögon obetydliga.
● Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Om vinet skulle ta slut skulle det vara en stor skam för brudens familj. Det kunde till och med bli rättsliga följder. I det bindande kontrakt som skrevs vid trolovningen specificerades alla åtagandena vid bröllopsfesten, och konsekvenserna om de inte uppfylldes. Flera viktiga moment under vigselakten bestod i att en bägare med vin lyftes upp och välsignelser uttalades, om vinet tog slut skulle inte bröllopsceremonin kunnat slutföras.
● Jesus gör inte allt själv, han involverar tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter