Betraktelse: Goda förvaltare
Söndagens tema är goda förvaltare och i texten från Lukas 16 får vi möta en ohederlig förvaltare. Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. (Än idag spelar heder och anseende stor roll i mellanöstern.) Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam. Förvaltaren ska bli avskedad, men innan han blir inkallad för att redogöra för sina affärer skriver han ner skulderna, och ger 50% och 20% rabatt.
Sedan kommer liknelsens höjdpunkt och överraskning. Arbetsgivaren lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet. Hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter?
Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte priset vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos de som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.
Det finns många olika tolkningar vad Jesus kan ha menat med denna liknelse. Det bästa sättet är alltid att se vad som står före och efter och låta Bibeln få förklara:
- Jesus har just berättat en liknelse om två söner, där den yngre slösar bort sin fars arv, men han omvänder sig. Den äldre sonen blir däremot vresig och missunnsam. Det är en intressant detalj att samma grekiska ord för slösa används i Luk 15:13 och Luk 16:1.
- Nästa liknelse handlar om en rik man som väljer att inte se tiggaren Lasarus utanför sin dörr. Slutsatsen är där att hur vi hanterar pengar i den här världen påverkar var vi tillbringar evigheten (Luk 16:19-31).
Alla dessa tre liknelser handlar om vårt förhållande till pengar och faran med habegär och girighet. I Luk 16:14 ser vi att fariséerna tar illa upp av tolkningen av den ohederlige förvaltaren, eftersom de älskade pengar.
Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv. Detta är enda gången i Bibeln Jesus jämställer något som en herre vid sidan av sig själv. Det är inte hur mycket pengar vi har som avgör om pengar är vår herre, det är vårt förhållande till dem.
Jesus vill vara Herre över alla områden i vårt liv, även vår ekonomi. De andliga gåvorna som profetians, trons och helandets gåva är på en helt annan nivå än pengar. Om vi inte kan hantera pengar, hur kan då Gud anförtro oss att hantera himmelska gåvor, den sanna rikedomen? Detta bibelställe bör ödmjuka oss. Om vi inte ser så mycket av ”den sanna rikedomen” (Luk 16:11), kan det vara så att vi inte gjort upp med den plats mammon har i våra liv?
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
