Betraktelse: Änglarna

Det finns olika åsikter om änglar idag och det var på samma sätt på Jesu tid. Den religiösa gruppen saddukéerna trodde inte på något övernaturligt, medan fariséerna trodde på änglar, se Apg 23:8.

Bibeln refererar till änglar omkring trehundra gånger, så deras existens är tydligt förankrat i Guds Ord. Änglarna är skapade av Gud och har som främsta syfte att ära och lovprisa honom. Det finns två kategorier av änglar, goda och onda. Jesus talar också ofta om änglar. Vid tidens slut ska han t.ex. ”sända ut sina änglar”, se Matt 13:41 och i Getsemane blev han styrkt av en ängel när han bad, se Luk 22:43.

Det hebreiska ordet för ängel ”malak” och det grekiska ordet "angelos" betyder egentligen bara "budbärare". Orden översätts till "ängel" eller "budbärare". Det är sammanhanget som får avgöra om texten talar om en mänsklig eller en himmelsk budbärare.

I texten från Daniel 6 läser vi om hur Dareios, den babyloniska kungen, skyndar till avrättningsplatsen (lejongropen) tidigt på morgonen och får höra Daniel svara i vers 22 att ”Min Gud har sänt sin ängel som stängt till lejonens gap.”

Lite längre fram i Daniel 12 läser vi om ängeln Mikael som har ett speciellt uppdrag att beskydda Guds folk, se Dan 12:1. Denna vers hjälper oss att förstå lite mer av bildspråket i Uppenbarelseboken 12 som också finns med i söndagens texter. I Uppenbarelseboken skriver Johannes ner synen om vad som ska hända på jorden innan Jesus kommer tillbaka. Han får se de vedermödor som kommer drabba jorden, men när det är som mest hemskt växlar synen och han får parallellt också se Guds härlighet i himlen. Hela boken är skriven för att styrka och uppmuntra en förföljd kyrka att Gud är med och han är den som är i kontroll!

I texten från Upp 12:7 är det just ängeln Mikael som strider mot draken som vill förgöra kvinnans son (Upp 12:4). Även om Uppenbarelseboken har många bilder så finns det också verser som förklarar bildspråket. En sådan vers är 12:9 där det är helt klart att den store draken är: den urtida ormen, han som kallas Djävulen och Satan, han som vilseleder hela världen.

Här i Bibelns sista kapitel får snart den strid som funnits ända sedan syndafallet sin upplösning. I 1 Mos 3:15 startar en fiendskap mellan ormen och kvinnan. Vi förstår att denna strid kommer att fortgå, eftersom versen fortsätter med att det ska vara fiendskap mellan hennes avkomma och hans avkomma.

Jesus är den som krossar djävulens huvud och vinner den slutgiltiga segern, men i processen kommer den onde att attackera hans häl. Detta talar troligen om Jesu lidande på korset och även det lidande som syndens konsekvenser orsakar i världen idag.

Läser vi i Upp 12:11 ser vi att både seger och lidande finns med. Det står att de besegrade honom på grund av Lammets blod och på grund av budskapet i deras vittnesbörd. Samtidigt hade de inte sitt liv så kärt att de undvek döden. Det talar om martyrskap för bekännelsen till Jesu Kristus.

I 1 Mos 28 får Jakob se en stege rest upp mot himmelen och änglar som rör sig upp och ner. I Joh 1:51 säger Jesus att han är Jakobs stege. Jesus är den som förbinder himlen med jorden, det övernaturliga med det naturliga!

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter