Betraktelse: Kärlekens väg
I texten från Johannes 12 närmar sig den sista påskhögtiden. I vers 1 står det att ”sex dagar före påskhögtiden kom Jesus till Betania”. Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se Joh 1:29-35, 43; 2:1.
Vi läser i vers 14 att Jesus har ridit in i Jerusalem på en åsna och söndagens text börjar i vers 20 med att bland alla pilgrimer fanns det några greker som kom till Filippus och frågade efter Jesus.
Vid Jesu födelse kom visa män från öst, och nu innan hans död kommer "visa" greker från väst. Denna händelse antyder på nytt att även icke-judar, nu exkluderade från templet, snart ska få tillträde att tillbe, se Joh 10:16.
Att dessa greker kommer till just Filippus kan bero på att han, liksom Andreas, har grekiska namn. Att deras hemstad Betsaida nämns, se Joh 1:44, är också en beröringspunkt. Staden gränsar till det icke-judiska området Dekapolis öster om Galilén på den icke-judiska sidan av Galileiska sjön. Båda dessa två lärjungar var vana att ha kontakt med greker.
Det verkar som om Filippus och Andreas lämnar grekerna där och går till Jesus med deras fråga. Jesus kan ha befunnit sig innanför den mur som avgränsade hedningarna till de yttre delarna av tempelområdet, se Apg 21:28. Texten svarar inte på om grekerna personligen fick träffa Jesus där och då, men vi vet att i slutet på Jesu svar säger han att när han uppstår ska han dra alla till sig själv, se Joh 12:32, dvs. att evangeliet är till för alla.
Jesus säger att stunden nu har kommit då Människosonen har valt att bli förhärligad och upphöjd. Här sker en vändpunkt då Jesus börjar tala om sin död och uppståndelse.
Jesus ger en kort liknelse där Jesus liknar sig själv vid ett vetekorn som måste dö för att bära frukt.
I vers 25 säger Jesus att den som är nöjd med sitt liv (grekiska 'psuche') förlorar det, men den som hatar sitt liv i den här världen ska rädda det till evigt liv (grekiska 'zoe', Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv).
I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet 'hata' kan också översättas 'älska mindre' i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se Matt 6:19. Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se Matt 6:20. Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se 1 Kor 6:19. Jesus uppmanar att älska sin nästa som sig själv, men framför allt att älska Gud med hela sitt hjärta, själ, förstånd och kraft, se Mark 12:30-31. Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se Apg 20:24.
Davids bön från Psaltaren 86 är lika aktuell idag som när David skrev den:
”Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn.” (Ps 86:11)
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter