logo
Öppna i ny flik
Läs mer om högtiden

Datum:
2026-03-22 (tidigare: 2023-03-26)

Betraktelse: Guds mäktiga verk

I söndagens tema finns ordet ”bebådelse”. Det är ett gammalt ord som betyder ”att kungöra” och ”bringa budskap om”. Det används i helgens tema om det ögonblick då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus Kristus.

Maria fick vara med och bära fram Jesus till världen. Vi läser i Luk 1:30 att ängeln Gabriel sade: ”Var inte rädd, Maria, du har fått nåd hos Gud.” Ordet nåd är ett rikt ord som också betyder ”kraft” och ”en oförtjänt favör”. Det var inte på grund av att Maria hade gjort något speciellt som hon fick detta uppdrag, men hon var villig att låta Guds vilja ske med henne, och hon fick ta emot Guds nåd, kraft och hade Guds favör för detta uppdrag.

Du och jag har ett uppdrag att berätta om hoppet i Jesus. Vi står i en unik situation där många står rådlösa.

Maria blir till en början rädd och har frågor om hur allt ska gå till. Vi ser i dialogen mellan Maria och Gabriel att det finns en öppenhet att faktiskt fråga och få svar. Frågan är inte ställd i otro, utan kommer från ett ärligt hjärta som vill tjäna Gud. Lite senare skriver Lukas att den som ber ska få och den söker ska finna (Luk 11:9).

Ängelns svar i vers 37 är uppmuntrande för Maria, och varje kristen som läser Guds ord: ”Tillsammans med Gud är inget omöjligt”!

Genom hela Bibeln ser vi att Gud har valt att samarbeta med människor. Vi ber i Fader vår att ”låt din vilja ske på jorden, som den sker i himlen”. I himlen sker Guds vilja fullt ut, men på jorden är Guds vilja är inte automatisk, den är beroende på att människor som väljer att göra hans vilja.

I slutet på Jesu svar på Olivberget ger Jesus en sista uppmaning i Luk 21:34: "Var på er vakt (var vaksamma, håll er vakna, undersök gång på gång er själva) så inte era hjärtan tyngs ner av omåttlighet, dryckenskap och vardagslivets bekymmer, annars överraskar den dagen [då Jesus kommer tillbaka] er, för som en snara ska den komma över alla som bor på jorden.”

Här ger Jesus tre ord som hjärtat kan tyngas ner av när vi får vara med om att se dessa tecken som är förvärkar före en ny födelse:
1. Det första ordet ”omåttlighet” kan översättas ”överkonsumtion som leder till dåsighet”. Det är en medicinsk term för huvudvärk och illamående orsakad av för stort mat- eller alkoholintag. Ofta när det blir oroligheter i omvärlden har vi sett hur människor i rädsla bunkrat torrvaror och toalettpapper. Det är aldrig fel att ha ett visst förråd för några veckor, det ska vi ha, men att dras med i överkonsumtion och bunkra för sin egen ”frälsning” leder inte till något gott.
2. Det grekiska ordet som översatts dryckenskap är ”methe”. Här finns koppling till vårt ord metanol och alkohol. En vanlig drog idag som har med det grekiska ordet i sitt namn är ”Crystal meth” (metaamfetamin). Droger och alkohol ger en temporär flykt från verkligheten, men när ruset går över infinner sig verkligheten och hopplösheten är ännu värre.
3. Den tredje varningen handlar om bekymmer för vardagslivet, grekiska ”bio-tikos”. Om den ena ytterligheten är droger och verklighetsflykt, är den andra att bli helt upptagen med oro för hur allt ska bli och hur det ska gå. Ett bra råd är att läsa Bibeln lika mycket som vi konsumerar annan media. Det finns många löften i Bibeln som lyfter hjärtan från oro. I 1 Pet 5:6-7 står det att vi inte ska vara stolta och säga att vi klara allt själva, istället behöver vi ödmjuka oss inför Gud genom att kasta våra bekymmer på honom. Jesus lovar att vara med alla dagar till tidens slut, se Matt 28:20. Vid ett annat tillfälle säger han ”Bekymra er inte för mat och dryck”, se Matt 6:25. Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, så ska han räta ut vägar som när vi ser på dem verkar krokiga och omöjliga, se Ords 3:5-6.

Jesus avslutar talet på Olivberget i vers 36 med en sista uppmaning: ”Håll er vakna, och var alltid på er vakt. Var ständigt i bön (i alla situationer), så att ni har kraft att fly undan allt detta som måste hända, och kunna (vara värdiga att) stå inför Människosonen.”

I texten från 1 Sam 2:6-7 är det Hanna som prisar Gud. Hon har fått vara med om ett Guds under, så hon tackar och lovar Gud. Hon erkänner också att Gud är den som ytterst håller i världshistorien:
Herren tar liv och ger liv, leder ner i dödsriket (Sheol) och upp därifrån. Herren gör fattig, och han gör rik, han ödmjukar (gör så att människor måste böja sig) och han upphöjer.

Maria fick rent fysiskt uppleva födslovåndorna när hon skulle föda Jesus. Nog var det blandade känslor av smärta, rädsla men även en stor förväntan som alla havande kvinnor känner. Även om du och jag inte har fått uppdraget att fysiskt föda Jesus så bär vi honom inom oss och har samma uppdrag som Maria att bära fram Jesus för vår värld. Låt oss svara på samma ödmjuka sätt som Maria gjorde genom att säga: "Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord."

Bilden är tagen från Jisreelslätten i nedre Galileen, bergsbyn Nasaret ligger uppe i bergen i bakgrunden.


Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter