Betraktelse: Vårt evighetshopp

Den som tagit emot Jesus som sin frälsare har ett underbart evighetshopp. Detta tema har inspirerat sångförfattare genom alla tider. I psalm 285 sjunger vi t.ex. "Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång."

Det finns en fin harmoni genom hela Bibeln. Jesus är den samme igår, idag och i all framtid (Heb 13:8). I texten från Lukas 20 kommer vi in mitt i ett sammanhang där man ifrågasätter Jesus. Den religiösa gruppen saducéerna som ställt frågan trodde inte på något efter döden, eller något övernaturligt som t.ex. änglar (Luk 20:27). Man trodde bara på de fem första Moseböckerna och deras livsfilosofi var; lev nu - du lever bara en gång.

Då använder Jesus berättelsen om törnbusken i sitt svar (2 Mos 3:6). Här kallar Mose Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. De var ju sedan länge begravda när Mose sade detta, ändå kallar han sig deras Gud. Han är alltså inte en Gud för de döda utan för de levande.

I texten från Hebréerbrevet 11 ser vi vilken attityd Abraham, Sara, Isak och Jakob hade (se vers 8-12). De såg sig som gäster och främlingar som hade en temporär boning här på jorden (v13). De längtade efter ett bättre land, det himmelska landet (v16).

I Kolosserbrevet 3:2 står det ”Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden.” Detta går emot den här världens tänkande, som ibland även kan smyga sig in i en kristens liv. Det finns ett engelskt uttryck som används mot kristna: ”Don’t be so heavenly minded that you are of no earthly good.” Översatt är det ungefär: “Var inte så fokuserad på himlen att du inte är till någon nytta här på jorden.”

I boken ”Kan man vara kristen” av C. S. Lewis bemöter han just detta påstående på ett bra sätt:
”Att ha blicken fäst mot himlen är inte (som en del moderna människor verkar tro) en sorts flykt eller önsketänkande, utan något som en kristen bör göra. Detta betyder dock inte att vi ska lämna den här världen åt sitt öde. Genom historien har det visat sig att de kristna som gjorde mest för den här världen, var de som tänkte mest på det som finns där uppe.”

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter